Känns som om jag har tappat motivationen till precis allt. Man går hela tiden och väntar på att våren ska komma, tror att den har kommit, man blir glad, sen kommer det ett bakslag och det var inte alls så underbart som man väntade sig. Ser framåt hela tiden mot så mycket, men jag kanske glömmer att leva nu?

Känner mig helt borttappad, man går och väntar och väntar, vad väntar jag på? Längtar tills att sommaren kan börja, men när väl sommaren är här så väntar man på något annat. Kan inte förstå mig på det här, men det är nog ingen som kan.  Jag famlar i mörkret och hittar inte ut. Känns inte som om jag har båda fötterna på jorden just nu.

Jag är trött på förkylningar, ont i halsen, blek hy, ingen ork, ingen sol, ingenting. Nu vill jag ha brunbrända ben, solblekt hår, sena sommarkvällar, grillfester, motorcykelåkning, lätta kläder, sitta på uteserveringar med dem bästa, njuta av livet som sambo och bara känna att man lever. Det finns så mycket att längta efter. Dags att börja gå mot bättre tider.