Jag får ofta frågan om var min drivkraft kommer ifrån och trots att jag som 19-åring driver flera företag och precis har skrivit klart min bok så har jag svårt att förklara mer än att jag har haft tur som har den naturligt i mig. Men jag tror till 100 procent att drivkraft är något alla kan skapa sig. Du måste ha ett mål, något som motiverar dig. Men hur lätt är det i en omgivning som gör dig lat?

När jag gick i mellanstadiet sålde jag jultidningar och blev snabbt en av de bästa i Stockholms län på att sälja. Mina föräldrar var inga som överöste mig med de senaste prylarna, så att tjäna in premier som en mini-tv och lavalampan som fanns i mitt favoritspel ”The Sims” blev mitt stora mål. Det var tufft för de var dyra premier så det tog lång tid att tjäna in, men i stället för att deppa ihop hittade jag en strategi som gick ut på att jag vek in de sidor som jag tyckte hade bäst saker.

När det var en äldre dam som öppnade som kunde vara en mormor så slog jag snabbt upp sidan som hade en Guiness rekordbok (dyraste prylen i hela jultidningen) och förklarade för tanten att ”hade jag varit ditt barnbarn så hade jag blivit jätteglad om jag fick en rekordbok av min mormor”. Det slutade alltid med att tanterna köpte två stycken, jag löste ju deras julklappsproblem! I slutet av perioden hade jag tjänat ihop tillräckligt till min mini-tv och lavalampa.

När man är motiverad att klara av något så får man drivet på köpet. Problemet med att unga tjejer och killar i dag halkar efter i skolan, hoppar av eller tycker att det är omöjligt att hitta ett jobb, eller är lata som många vuxna beskriver oss, tror jag just beror på att drivkraften aldrig har existerat. Den har ju aldrig behövts!

Grundskolan har skolplikt och de tre åren på gymnasiet går att ta sig igenom sovandes på bänken om man väljer fel skola. Det är större sannolikhet att en skoltrött person från högstadiet även väljer ett slappt gymnasium. Risken med det är just att du inte behöver hitta ett driv för att klara av att ta studenten, men redan innan studentmössan har kastats upp i luften har ångesten för ”vad jag ska göra sedan” krupit in under skinnet. Och om det är något som inte föder motivation så är det ångest.

Hur ska man kunna hitta drivet att ta sig in i arbetslivet om man aldrig har behövt det tidigare i plugget? Genom min blogg som läses av 280?000 människor varje vecka, har jag dagligen en dialog med unga tjejer som oroar sig över framtiden. ”Hur gör jag?” och ”Hur tar jag mig dit?” är två frågor som jag alltid får. Jag är helt övertygad om att om gymnasieskolorna skulle applicera entreprenörs­tänket så skulle tröskeln mellan gymnasiet och arbetslivet bli mindre, frågorna om framtiden skulle inte längre ställas med oro i magen utan med engagemang och bytas ut till ”Hur tar jag mig snabbast dit jag vill?”.

När jag säger applicera entreprenörstänk i skolan så menar jag: mer självständigt arbete, planera sina terminer själv och mer casebaserade sätt att lära ut. UF, Ung företagsamhet, och projektarbete är de enda kurserna på gymnasiet där du planerar din egen tid och väljer precis vad du vill göra bara du genomför kursmålen. Alla jag har pratat med som läst UF har sagt att det var den kurs de lärde sig mest på under hela gymnasiet.

De finns skolor som redan har det här tänket. Jag föreläste på Entreprenörgymnasiet i Luleå förra året och där berättade eleverna att varje årskurs består av ett projektarbete som man ska genomföra i grupp. Att lära sig hur man tar kontakt med personer på företag, att gå på möten och sedan hålla i en stor inspirationsdag på skolan (som jag var inbjuden till) när man går i ettan på gymnasiet ger ett sådant otroligt självförtroende, som sedan följer med dig under hela gymnasietiden och ut i arbetslivet.

Att få ta mer eget ansvar i skolan gör att du får mer motivation att lyckas, eftersom du förstår meningen med vad du gör när du tydligare kan se målet. Att veta att man faktiskt kan klara av saker själv, gör det naturligt att ta tag i saker och hjälper till att minska klyftan mellan skola och arbete. Man vågar höra av sig till företag, gå på anställningsintervjuer och armbåga sig fram. Och om det är något som vi entreprenörer är duktiga på så är det just att misslyckas på rätt sätt – vad lärde jag mig av det här, och vad kan jag göra bättre nästa gång? Samma tänk bör elever i skolan ha!

Klaga inte på att ungdomar är lata för det är samhället som formar oss så! Skolorna måste förstå att vi vill lära oss att ta mer eget ansvar, vi behöver inget daltande. Man är inte född med drivkraft, därför är det viktigt att vi får öva på det redan i plugget – inte dagen efter studenten när vi ska ta våra första stapplande steg in i arbetslivet. Jultidningspremierna var min morot som 11-åring, i dag är min motivation att få fortsätta vara min egen chef.

Du som går på gymnasiet och läser det här, inse att det roliga i livet börjar efter att du har hoppat runt på ditt studentflak helt dygsur i öl. Ut och armbåga dig fram och gör det du vill göra! Du är ditt enda hinder.