Äntligen är denna dagen över med! Imon är en toppendag på ingång, fredag, löning och inget jobb på kvällen. Känns så himla skönt att bara jobba till 16 sen är man klar.

Man funderar över mycket saker när man åker runt på trucken hela dagarna på Tura. Man hamnar i sin egna lilla värld och tänker inte alls på vad man gör egentligen. Det är så enkelt och man är så van nu så allting går automatiskt. Helt plötsligt landar man och märker att man jobbar och är inne i en lagerlokal. Efter ett tag med hörlurarna i öronen försvinner man in i sin värld igen. Idag tänkte jag på när livet ska "börja" egentligen, som man alltid säger. Jag ska bara jobba här ett tag sen ska jag göra ditten och datten. Jag ska göra det ena och det andra senare i livet. I mitt liv vill jag åka dit, göra dem sakerna, jobba med det, plugga till det. Frågan är när ska man börja? Man lever ju faktiskt nu och det är ju snart dags att ta tag i sitt liv. Allt som man i alla fall säger att man ska göra när man ska "börja leva". Det är som en paus i livet och snart ska jag trycka på play säger dem. När trycker man på play då? Det finns ju dem som har haft samma arbete i 25 år. Nog tror jag att dem gick och tänkte på vad dem skulle hitta på, men dem kom ingen vart utan fastnade av ren lathet, och tryggheten att få en inkomst varje månad. Vad väntar man på egentligen, att någon ska komma med ditt drömliv på ett silverfat?