Efter att ha gått hemma nu i två dagar snart så börjar jag bli rastlös och klättra på väggarna. Samtidigt så börjar jag fundera på hur folk har det som är arbetslösa, ensamma och går hemma hela dagarna. Just därför ska man inte klaga på sitt liv som man oftast gör, mår man bra, har man ett jobb, en underbar pojkvän. vänner och familj som bryr sig om dig så kan du skratta dig lycklig. Det är inte alla som har det, just nu får jag upp en bild i huvudet på en ungkarl som är runt 30 år, som bor hemma eller går på bidrag och eller har egen lägenhet, inget jobb och ingen flickvän, vad hemskt det måste vara.. Ingen glädje i livet alltså, ingen som väntar på dig när du kommer hem och ingen som ställer upp. Var nöjd med det du har.

Nu känner jag hur svetten rinner i pannan nästan, det är febern som spökar, och åskvärme på det med, så nu får jag nog hoppa in i duschen och ta en kalldusch så jag piggnar till. Ska ju äta jordgubar och titta på Allsång på skansen snart med familjen.