Hejsan! Har nyss kommit hem från jobbet, tiden gick fort idag men fy så trött jag var. Orkade inte göra någonting och gick mest runt i som i en dvala och lyssnade på radio. Fy fy. men snart är långhelgen här och det ser vi fram emot. För då är ju min och Carros 20 års fest med!

Dem pratade på radion om vänskap och att de flesta tar det för givet. Dem sa också att bara 1 av 5 män har en riktigt nära vän som dem kan prata med allt om. Hur hemskt låter inte det, det är nästan så man blir ledsen. Jag började fundera mycket på det här efter att jag hade hört allt detta.

Många tar sina vänner för givet och tror att dem ska ställa upp när som helst och alltid finnas där. Men vännerna kan inte ställa upp för dig om inte du ställer upp för dem. Det gäller ju att ge och ta. Det var många som ringde in och sa att dem hade haft perioder i livet där dem inte hade haft några vänner utan vart helt ensamma. Dem sa att om man ska kunna återvända en sån period så måste man kämpa. För det går inte bara sitta i en lägenhet och spela tv-spel och tro att dem kommer och plingar på dörren. Nej man måste höra av sig och försöka hålla kontakten.

Det var också en tjej som ringde in och berättade att hon brukade gå ut på krogen ensam. Hon sa att det ger mer ro och man kan prata med alla hur mycket man vill utan att behöva hålla koll på vart vännen/vännerna är som man festar med hela tiden. Det gäller att ta för sig och visa framfötterna annars kommer man ingenstans.

Många tar sina vänner för givet och hör bara av sig när det passar dem. Jag har hellre 1 bra vän som verkligen finns där när man behöver någon att prata med. För en vän ska finnas där för dig både bra och dåliga dagar. Istället för att ha 10 st halvvänner som man bara träffar ibland. Många har säkert också märkt att det är svårt att komma in i ett tjejgäng som är täta och har känt varandra länge, man känner sig liksom ivägen. Men så är det inte, du måste bara ta sig in i cirkeln och sen löser sig allt.

Det jag vill komma till är att ta vara på era vänner för man klarar sig inte ensam. Att ha en nära tjejkompis är något helt annat än att ha en pojkvän. Tjejkompisen förstår dig på ett annat sätt än din kille. Så ta er tid och ge era vänner kärlek och omtänksamhet. Tro mig, det ger tillbaka i längden annars kanske du står där själv en vacker dag och inser vad du har förlorat.

KRAM