Tankar
Jag har funderat på varför man har blivit en helt annan människa sedan man slutade gymnasiet. Eller i alla fall jag har blivit det. När man gick i skolan så behövde man inte oroa sig så mycket om framtiden och vad som händer utan då levde man i nutiden och njöt av skolan och pluggade. Sen slutar man skolan och vet inte vad man ska göra med livet. Jag känner i alla fall att jag inte ville börja plugga direkt efter skolans slut som vissa gör. Utan jag vill nog börja plugga lite senare, efter att man har jobba och tjänat pengar och så. Men frågan är ju vad man vill plugga till?
Men saken är den att man kan inte slappna av och bara leva livet på samma sätt nu som innan. Nu är det mer allvar och man måste faktiskt börja tänka på vad man ska göra med livet innan det är för sent. Jag vill inte slösa bort mitt liv på att inte har gjort någonting! Jag tror att man går runt och oroar sig hela tiden och det är svårt att få ett riktigt jobb osv. Därför är inte jag lika pigg pch glad som man var när man gick i skolan.
Det känns som om man lever i ovisshet just nu, jag vill ändå kunna ha ett mål att se fram emot och kunna kämpa fram emot. Men just nu känns det som om man bara trampar runt i cirklar och man kommer ingenstans och tiden bara springer iväg. Men ena stunden vill jag plugga, och andra stunden bara jobba och tjäna pengar. Ne, jag är orolig i själen och det är det som lyser igenom och gör att jag inte kan slappna av och njuta av livet som jag gjorde förr..
KRAM
Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för jag har själv aldrig haft det känslan. Jag har alltid vetat att jag har velat bli reseledare, men jag kan förstå att det känns tufft.
Jag menar det att som exempelvis när man skulle söka till gymnasiet, hur gammal var man då? Hmm 15, 16 år? Och då skulle man söka för ett val som skulle vara en inriktning på ens framtid, ens jobb. Hur lätt är det egentligen i den åldern? Det är skitsvårt, det är ett riktigt stort beslut och alldeles för tufft för dem som faktiskt inte riktigt vet och jag menar i den åldern händer mycket i ens värld som kan förändras snabbt.
Det enda jag kan säga är att det bäst är nog att ta ett djupt andetag, ta en dag i taget ett tag, inte tänka för mycket. Förstår att man känner så för nu efter gymnasiet vill man ju verkligen ha en "bra framtid". Men om man stressar sig igenom det så blir det aldrig bra beslut, man ska känna sig säker på det och också trygg i det. Ett riktigt bra tips är faktiskt att man åker ut och reser, backpackar eller vad som helst. För tro mig, det får verkligen en att inse vad man vill i sitt liv, för man får helt skilda perspektiv på saker och ting då. Har så många kollegor som har fått sitt "omen" när de är ute och reser såhär och man inser verkligen vad man vill. Exempelvis jag vet att jag vill bli religions/historie lärare när jag blir gammal (tack vare detta arbetet). För detta yrket är inget man håller på med i hela livet, om man inte vill ha en ha en familj senare. Vilket jag absolut vill ha :)
Men som sagt, stressa inte för mycket, var nöjd med det man har så länge och bara ta det att just nu vet man inte, men en dag kommer det och man vet vad man vill efter mer erfarenheter i livet, för då har man känt mer på vad som faktiskt är sin grej. Du är ännu väldigt ung och har mycket att se och lära dig, och nått av det du lär dig, kommer du att älska och känna: "this is my thing" ;) / Jonna
