Skit också, HV förlorade med 3-2 mot färjestad. så kan det va, var helt inne i det i radion på jobbet innan. Men nu släpper vi det och ser fram emot en fin påskhelg med mycket kärlek och ledighet.

Jag har funderat mycket på livet, om vad man ska hitta på egentligen. Härom dan var det en man som sa på tv:n, att han inte var nöjd med det han hade gjort i livet och det var så mycket som han hade gått miste om som var för sent att göra något åt nu. Tiden bara springer iväg och till slut är man 30 år och sitter där med barn, volvo och villa. Volvo har jag ju visserligen redan, haha. Jag säger ju det, tiden går fort och jag är redan en bit på vägen.

Jag vill inte känna när jag är gammal att jag inte gjorde något vettigt med mitt liv. Jag vill inte känna att jag har slösat bort ett liv på ingenting. Usch jag får ångest över sånt här och detta tänker jag på dagligen. Dem flesta av våra föräldrar har stått på ett och samma jobb i 20-25 år, det vill inte jag göra. Jag vill ha omväxling och jag vill att det händer spännande saker i livet. Den enda som kan göra något åt det är ju faktiskt jag själv, ändå så sumpar man den chansen till att få leva livet.

Jag hade lika gärna kunnat sitta i rullstol och vara förlamad eller vad som helst, och då hade jag verkligen uppskattat om jag kunde gå och göra vad jag vill. Nu är man frisk och ung och man kan faktiskt ta sig till vad man vill, om man verkligen vill så att säga!

Det är alltså viljan det handlar om i slutändan, vill man bli något så kämpar man. Mitt drömjobb sen jag var liten har alltid varit att bli frisör. Jag sökte in till frisör i Nässjö efter högstadiet men jag hade 5 ynka poäng för lite ( ett vg, eller mvg till), och detta stoppade inte mig och min dröm att bli frisör. Så jag sökte till Värnamo John Bauer till frisörlinjen och fick veta att jag kom in!

Flyttade till värnamo och bodde där helt ensam i en etta första året. Allt bara för utbildningen. Andra året bodde jag med en av mina klasskompisar och tredje året pendlade jag för vi hade 2 dagar praktik, som jag hade i jönköping. Sen helt plötsligt i sista året så kände jag att detta inte var något för mig längre, att det var inte roligt. Visst jag klarade mig i allt och det var inte det att saker var svåra, utan jag tappade helt enkelt gnistan. Sen dess har jag inte haft någon glöd för frisöryrket längre, och det är synd. När jag kämpade så mycket och t o m flyttade.

Så nu står jag här, nästan ett år senare och vet fortfarande inte vad jag vill göra med livet. Det är hemskt, och jag skulle verkligen vilja plugga till något, men frågan är vad? För man kan ju inte veta om något är roligt förrän man har testat på det i verkliga livet så att säga. Det är ju inte samma sak att sitta vid en bänk och plugga som att gå ut och jobba med det. Ena stunden vill jag bli något, och andra något annat.

Men samtidigt vill jag bara jobba och tjäna pengar så man har råd att flytta hemifrån, för hemma kan man ju inte bo hela livet. Men samtidigt är det ju faktiskt bäst att plugga nu innan man blir för gammal och sen flytta hemifrån. Det känns som om man bara kan ta vilket skitjobb som helst för pengarna just nu, men man ska ju faktiskt tycka att jobbet är givande och roligt. Skulle man flytta hemifrån nu och vilja börja plugga sen, då har man ju inte råd att bo i en lägenhet utan att ta lån, det vill jag verkligen inte.

    


Ne det är inte lätt, men jag är säkert inte ensam om detta.
Jag har ångest!

KRAM