Har precis kommit hem från en sväng på stan med Elina och Carro. Vad vore jag utan er tjejer? Ni förstår mig alltid och lyssnar alltid på vad man har att säga. Ni två är verkligen guld värda! <3 Vi var och lunchade på Coco Thai och sen skulle Elina köpa en present till sin mamma som fyller år idag. Mysigt att bara strosa runt på stan och sitta på en restaurang och prata.

Fick en väldigt bra kommentar av Jonna Dahlström på mitt förra inlägg som jag vill att ni läser.

Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för jag har själv aldrig haft det känslan. Jag har alltid vetat att jag har velat bli reseledare, men jag kan förstå att det känns tufft. Jag menar det att som exempelvis när man skulle söka till gymnasiet, hur gammal var man då? Hmm 15, 16 år? Och då skulle man söka för ett val som skulle vara en inriktning på ens framtid, ens jobb. Hur lätt är det egentligen i den åldern? Det är skitsvårt, det är ett riktigt stort beslut och alldeles för tufft för dem som faktiskt inte riktigt vet och jag menar i den åldern händer mycket i ens värld som kan förändras snabbt. Det enda jag kan säga är att det bäst är nog att ta ett djupt andetag, ta en dag i taget ett tag, inte tänka för mycket. Förstår att man känner så för nu efter gymnasiet vill man ju verkligen ha en "bra framtid". Men om man stressar sig igenom det så blir det aldrig bra beslut, man ska känna sig säker på det och också trygg i det. Ett riktigt bra tips är faktiskt att man åker ut och reser, backpackar eller vad som helst. För tro mig, det får verkligen en att inse vad man vill i sitt liv, för man får helt skilda perspektiv på saker och ting då. Har så många kollegor som har fått sitt "omen" när de är ute och reser såhär och man inser verkligen vad man vill. Exempelvis jag vet att jag vill bli religions/historie lärare när jag blir gammal (tack vare detta arbetet). För detta yrket är inget man håller på med i hela livet, om man inte vill ha en ha en familj senare. Vilket jag absolut vill ha :) Men som sagt, stressa inte för mycket, var nöjd med det man har så länge och bara ta det att just nu vet man inte, men en dag kommer det och man vet vad man vill efter mer erfarenheter i livet, för då har man känt mer på vad som faktiskt är sin grej. Du är ännu väldigt ung och har mycket att se och lära dig, och nått av det du lär dig, kommer du att älska och känna: "this is my thing" ;) / Jonna

Det är precis såhär jag känner, man väljer in till gymnasiet när man är ung och man kan förändras fort och vet inte vad man vill när man är så pass ung. En dag vaknar man upp och vill inte gå den linjen som man har valt längre. Men det är som hon säger, man ska ju inte stressa fram ett val i livet för jag tror också att en dag så vet man vad man vill. Det finns så mycket olika yrken som man kan syssla med som man kanske inte tänker på att man vill göra just nu. Det verkar som om man måste "hitta sig själv" innan man vet vart man ska landa på i livet.

KRAM